Multilingual Illustrated DVD [Tutorial]

Biologiskt sett, "börjar den mänskliga utvecklingen vid befruktningen", när en kvinna och en man vardera förenar 23 av sina egna kromosomer genom sammansmältningen av sina könsceller.

En kvinnas könscell kallas vanligen ett "ägg" men den korrekta termen är oocyt.

På samma sätt kallas en manlig könscell vanligen för en "spermie" men den korrekta termen är spermatozo.

Efter att en oocyt har lossnat från kvinnans äggstock i en process som kallas ovulation, förenas oocyten och spermatozoen i en av äggledarna, vilka ofta benämns ovidukter.

Äggledarna förbinder kvinnans äggstockar med hennes uterus eller livmoder.

Det encelliga embryo som bildas kallas en zygot, vilket betyder "okad eller sammankopplad".

Zygotens 46 kromosomer utgör den unika första utgåvan av en ny individs kompletta genetiska karta. Denna generalplan finns i hårt spiralvridna molekyler som kallas DNA. De innehåller instruktioner för utvecklingen av hela kroppen.

DNA-molekyler påminner om en snurrad stege, den så kallade dubbelspiralen. Stegpinnarna består av parvisa molekyler, eller baser, som kallas guanin, cytosin, adenin och tymin.

Guanin parar endast ihop sig med cytosin, och adenin med tymin. Varje mänsklig cell innehåller ungefär tre miljarder sådana baspar.

En enda cells DNA innehåller så mycket information att om det skulle motsvaras av skrivna ord, skulle bara den första bokstaven i varje bas kräva mer än 1,5 miljoner sidor text!

Om de lades på rad, skulle DNA:n i en enda mänsklig cell räcka 3 1/3 fot eller 1 meter.

Om vi kunde räta ut all DNA i en vuxen persons 100 biljoner celler, skulle det räcka över 101 miljarder kilometer. Det avståndet räcker från jorden till solen och tillbaka 340 gånger.

Ungefär 24 till 30 timmar efter befruktningen, delar sig zygoten för första gången. Genom denna process, som kallas mitos, delar sig en cell i två, två celler i fyra, och så vidare.

Så tidigt som 24 till 48 timmar efter befruktningen, kan graviditeten konstateras genom att detektera ett hormon som kallas "tidig graviditetsindikator" i moderns blod.

Tre till fyra dagar efter befruktningen antar embryots delande celler en sfärisk form och embryot kallas en morula.

Vid fyra till fem dagar formas en hålighet inom detta klot av celler och embryot kallas då en blastocyt.

Cellerna inne i blastocyten kallas den inre cellmassan och ger upphov till huvud, kropp, och andra delar som den blivande människan behöver.

Cellerna i den inre cellmassan kallas embryonala stamceller eftersom de har förmågan att bilda vilken som helst av de mer än 200 celltyper som finns i människokroppen.

Efter att ha färdats ner längs äggledaren, bäddar det tidiga embryot in sig själv i den inre väggen på moderns livmoder. Den här processen, som kallas implantation, påbörjas sex dagar och avslutas tio till toly dagar efter befruktningen.

Celler från det växande embryot börjar producera ett hormon som kallas humant choriongonadotropin, eller hCG, det ämne som detekteras i de flesta graviditetstest.

HCG skickar graviditetshormoner för att avbryta den normala menstruationscykeln och låta graviditeten fortsätta.

Efter implantationen bildar celler i utkanten av blastocyten en del av den del som kallas moderkakan, vilken fungerar som gränsyta mellan moderns och embryots cirkulationssystem.

Moderkakan förmedlar syre, näringsämnen, hormoner, och hälsobringande ämnen från modern till den blivande människan; tar bort alla restprodukter; och förhindrar att moderns blod blandar sig med embryots och fostrets blod.

Moderkakan producerar även hormoner och håller embryots och fostrets kroppstemperatur något över moderns.

Moderkakan kommunicerar med den blivande människan genom kärlen i navelsträngen.

De livsuppehållande möjligheterna hos moderkakan motsvarar dem som finns på intensivvårdsavdelningar på moderna sjukhus.

Vid en vecka bildar cellerna i den inre cellmassan två lager, som kallas hypoblast och epiblast.

Hypoblasten ger upphov till gulesäcken, som är en av de delar genom vilken modern förser det tidiga embryot med näring.

Celler från epiblasten bildar ett membran som kallas amnion, inom vilket embryot och senare fostret utvecklas fram till födseln.

Efter ungefär 2 1/2 vecka har epiblasten bildat tre specialiserade vävnader, eller groddblad, som kallas ektoderm, endoderm och mesoderm.

Ektoderm ger upphov till många delar, däribland hjärna, ryggmärg, nerver, hud, naglar och hår.

Endoderm bildar profilen till andningsorganen och matsmältningssystemet, och bildar delar av viktiga organ, såsom levern och bukspottkörteln.

Mesoderm bildar hjärta, njurar, ben, brosk, muskler, blodkroppar och andra delar.

Vid den tredje veckan delar sig hjärnan i tre delar som kallas framhjärna, mitthjärna och bakhjärna.

Utveckling av andnings- och matsmältningssystemet pågår också.

Då de första blodkropparna framträder i gulesäcken bildas blodkärl i hela embryot, och det rörformade hjärtat framträder.

Nästan genast börjar det snabbt växande hjärtat vecka ihop sig och separata kammare börjar utvecklas.

Hjärtat börjar slå tre veckor och en dag efter befruktningen.

Cirkulationssystemet är kroppens första system, eller organgrupp, att nå funktionell nivå.

Mellan den tredje och fjärde veckan framträder kroppens uppbyggnad, då embryots hjärna, ryggmärg, och hjärta lätt kan identifieras jämte gulesäcken.

Den snabba tillväxten får det relativt platta embryot att vecka sig. Den här processen innesluter delar av gulesäcken i innerkanten av matsmältningssystemet och bildar bröstet och bukhålan hos den blivande människan.